Hej alla flygintresserade som läser Samuels blogg. Jag heter Sebastian och lärde känna Samuel nere I Durbs där vi gick på Federal Air ihop. Nuförtiden är jag i Namibia för att bygga ihop lite timmar på C210 och har sedan ett tag lovat Sam att skriva ett gästinlägg till hans blog och förse honom med lite bilder. Nu har jag äntligen fått arslet ur vagnen och fått det gjort. Jag hoppas att det du läser är intressant och om Sam vill kan jag göra det här lite då och då för att ge lite flyginformation från denna delen av världen. Nog om detta.

Tänkte börja med att berätta lite om vad som hänt här sen när jag kom och var jag ligger nu. Innan jag for hit med mina 210 timmar totaltid från Durban hade jag fått ett telefonnummer till ett företag här, Scenic Air, från en bekant som redan var häruppe i “Nam” så jag hade haft lite telefon- och e-mailkontakt med foretaget i fråga.

Tyvärr så fick jag aldrig några raka svar, utan det var “kom hit så får vi se” standardsvaret man fick angående anställning. Inte mycket att göra så jag bokade en enkel biljett till Windhoek Namibia via Jo’burg, packade mitt pick och pack och for från Durban, troligen för gott.

Väl i Windhoek så bokade jag in på ett backpackerställe och nästa dag tog en taxi ut till Windhoeks mindre flygplats Eros. (Den är för övrigt inte kallad så efter kärleksguden utan nåt Namibiskt). Där träffade jag ena av ägarna och chefspiloten, efter en 10 minuter lång intervju fick jag jobbet. Rätt tid på rätt plats. Dom hade precis börjat anställa piloter för kommande året och ett flertal piloters kontrakt gick ut så dom skulle lämna bolaget snart för nya äventyr.

Nu snabbspolar vi framåt i tiden ca 3 månader. Det var under den tiden mina nerver beprövades ett flertal gånger pga dålig organisation på den flygskola som jag skulle validera mitt Sydafrikanska licens på. Tro inte att det är bara att komma hit och göra en check ride och sen ut och flyga 210… neeeehej. Ny CPL/IF uppflygning och innan dess ska man visa att man är upp till standard så att flygskolan godkänner dig för testning, allt i en 210. När man vant att flyga I en slö 172RG så är IF på 210 lite snabbare.

Kruxet med “två-tian” jämfört med tex Cessna 206 är dess high-speed wing. Nån smartskaft på Cessna tyckte väl att det behövdes ett snabbt RG-plan (retractable gear) som folk kan gå och ta livet av sig med. Därav den rigorösa träningen innan man får sin licens validerad. Under tiden som jag gick omkring och väntade på flygtider på skolan höll jag på med min “right hand seat line training”, dvs sitta högersitsen och flyga med till olika flygfält (läs grusvägar). Får inte landa och starta under denna tid då man inte har sin licens än.

När dagen för uppflygningen kom och gick var det såååå skönt! Att äntligen få göra sin line training från vänstersitsen, iförsig övervakad av en “senior pilot” dvs någon med ca 1000h eller mer. Denna tid var kul, fick se stora delar av landet, bo på lyxlodger, äta 5 rätters middagar… allt gratis, förstås. Det är det som killarna uppe i Windhoek sysslar mest med, dom flyger folk till och från lodger i landet.

Eftersom landet är enormt och många ställen svårtillgängliga så kan en 2 timmar enkel flygväg ta 8 timmar med bil, det har inte lyxturisterna tid med. Så spenderar dom upp till 5 000 kronor natten så är en 5 000-kronorsflygning  inte mycket att diskutera om alternativet är att sitta i en 4×4 i 8 timmar på en grusväg. Med andra ord: inte många fattiga studenter som flyger eller bor på lodgerna här, för dom är det backpackerställen som gäller.

Efter min line training i Windhoek fick jag äntligen beskedet att flytta till Swakopmund där jag nu bor med alla nya piloter. Det är en liten tysk språkig turistort på Atlantkusten, väldigt trevligt, speciellt om man jämför med Windhoek. Efter tre flygningar tillsammans med en senior pilot här var det dags att börja flyga själv med pax (passagerare). Spännande. Här på kusten flyger vi mest scenic flights, rundturer over dom berömda sand dynerna. Standardflygningen ligger på 2.1 på tachen, mer på blocken beroende på trafiken,  och det blir upp till 3 såna om dagen.

Ibland blir det en och annan transferflygning, sk Skyshuttles. Då flyger vi turister till lodger, eller hämtar dom. Imorgon har jag faktiskt en sån, har planerat att den tar 6 timmar med nollvindar, ska upp 05.00 för en tidig take-off vid soluppgången. Flyger norrut för att flytta folk från en lodge till en annan. Räknar med att vara tillbaka i Swakopmund runt 14.00 för att sen ytterligare göra en “standard Sossusvlei scenic” med några ivriga turister som vill se området från ovan på ca 2 timmar. Inte mig emot, loggar ca 8 timmar imorn så jag klagar inte. För övrigt spräckte jag 300 timmar nyligen så det börjar rulla på nu.

Nu i augusti börjar högsäsongen här nere på riktigt, vi piloter räknar med att börja logga runt 80 timmar i månaden då, juli månad var lite lugnare och jag hamnade på 63,8 timmar totalt. Förra året flög killarna upp till 100 timmar i månaden, vilket är max, så nu på hösten hoppas jag att det sker även i år. Som jag sa blir det upp till 3 flygningar om dagen, tyvärr blir även det här ett jobb till slut. Speciellt då man flyger samma rutt oftast.

För dom som undrar hur en typisk arbetsdag med två flygningar ser ut så tänkte jag lite snabbt berätta det. Vanligen är scenic flygningarna 11.00 och 14.00, det betyder att jag är på kontoret i stan ca 09.30 för att börja göra färdplaneringen och all pappersarbete. Nu är scenic rutten oftast densamma och vi har alla rutter sparade i Jeppesen FliteStar så det är bara att välja rätt flygplan, lägga in passagerarnas vikter eller använda standardvikterna 198 och 158 lbs.

Efter detta så är det dags att åka ut till flygplatsen som ligger ca 7 minuter med scooter från stan. Företagets policy är att vi piloter måste vara klara att lyfta 30 minuter innan den utsatta tiden, dvs 10.30 måste jag ha planet parkerat på apron, tankad med 200 liter soppa och redo att startas.

När vi väl får våra passagerare så tar vi dom ut till flygplanet, dock väldigt viktigt att fråga om dom behöver gå på toaletten. Jag har hört historier om folk som gjort både nummer 1 och 2 på planet. Våran lilla kylbox för vatten och juice på planet har dubbel användbarhet.

När dom väl är ute vid planet så har jag en liten safety briefing, det lilla som finns att säga om C210. Även här är det viktigaste att poängtera var de kan göra med oväntade kroppsvätskor, dvs spyor. Det är sker mer än ofta att folk blir åksjuka på planen. Efter detta så berättar jag om rutten vi ska flyga och sen är det bara att tuta och köra. Hoppas att texten gav inblick i hur saker och ting fungerar här.

Hälsningar,

Sebastian